Idag har jag varit på en introduktionskurs för ett jobb här i Stockholm, träffade mycket trevliga människor och lärde mig till och med ett och annat, men man märkte att det var länge sedan man har varit tvungen att sitta ned och lyssna så länge(4h) för gud vad trött i huvudet man blir efter ett tag, om inte annat rastlös, kom på mig själv mer än en gång att jag satt och ritade istället för att lyssna, inte för att det var ointressant eller något men blev för mycket att lyssna på vid vissa tillfällen haha.

Ska bli intressant den dagen jag börjar plugga igen.

Annars har jag strosat runt och gått vilse i dag, med flit, tro det eller ej, alla nya ställen som jag har varit på har jag funnit mig lära känna genom att gå vilse, för att sen hitta vägen tillbaka, och med tiden börja känna igen vägar som en gång var okända, så det var det jag gjorde, jag gick vilse så jag skulle lära känna Stockholm lite bättre och hitta nya vägar.

Sen jag började komma lite oftare till Stockholm så har jag köpt två nya böcker, det är så avslappnande att sitta på pendeln utan musik och läsa, det är inte så ofta annars som jag finner ron att läsa.

Jag känner ett serious need av en vecka utan teknologi känner jag, jag är inne i den här onda cirkeln av att pendla mellan alla sociala medier en gång var femte minut, mår dåligt psykiskt bara jag tänker på det.

Längtar tillbaka till tiden i Norge när min mobil gick sönder, jag hade inte en mobil på tre månader, och det var den mest avslappnande tiden i mitt liv sedan jag fick min första Iphone tror jag.

Jag saknar tiden när all teknologi var okänd för oss, när gosdjur var livet och man lekte kurragömma, behöver mig verkligen a good game of kurragömma just nu, fan vad bra jag är på det.

 

Idag har jag varit så satans produktiv.

Jag har hällt upp all rödvinbärsdryck som jag gjorde igår, jag har städat ett garage och så har jag sytt upp och lagat byxor! Detta är nog mer ett inlägg till mig själv än någon annan, haha, bara så jag kan kolla tillbaka och säga att jag faktiskt har haft för mig något under veckan, att jag har gjort någon så kallad "nytta"

Idag har jag även hittat 4 st(!!!) par helschyssta byxor i mormors och morfars källare(guldgruva).

För er som inte vet så har min mormor och morfars källare varit där jag har hittat mesta delen av kläder som min senare tonårsgarderob har bestått av. 

Och nästan varje gång någon frågade vart mina kläder var ifrån så svara jag alltid "mormors källare".

Det har varit som min egen lilla secondhand butik, och allt har alltid varit gratis!! woho.

Man kan verkligen fynda så speciella och snygga grejer där nere och det roliga är att även fast man känner att man har gått igenom allt där nere by now så hittar man ändå saker hela tiden som det känns som man aldrig har sett förut! Det är väl liksom att en del grejer tyckte jag inte var så snygga då som jag i dagsläget tycker är värsta skatterna. Så det är väl tur att klädsmaken ändras! Väldig tur.

Kan bara tänka mig min klädstil som jag hade i t.ex. 6-7:an uuuooocccchhhh.

Men man tyckte ju att dem kläderna var så fina då, lika som man tycker att en del av sina kläder är så fina nu, om tre år till kanske vi kommer se tillbaka på dagens kläder och tänka "Vad tänke jag egentligen...."

Embrace the change!

Nu ska jag kolla på My neighbour Totoro(Ida du inspirerade mig) och sova! 

Buena noche amigos

Jag måste lätta ut lite irritation som jag har inom mig.

Herregud vad jag stör mig på negativa människor.

Dessa människor som ska låtsas vara intresserad av var man har för sig nu för tiden och vad som ligger i ens framtid, bara för att när man sedan berättar om sina drömmar & planer, ska kunna strö sin negativitet över allt som man just lagt på bordet.

Det stör mig så ENORMT mycket.

T.ex. när man berättar om sina framtida resor som man längtar till så mycket, och allt folk har att komma med är "Oj där är det farligt".

Visst jag kan helt och hållet förstå om familjemedlemmar blir oroliga när man ska åka så långt bort och att dem bara vill värna om ens säkerhet, MEN jag tycker det är fult att vissa använder sig av skrämselmetoder då istället för att bara säga "Var säkra och ta hand om varandra". 

För jag kommer åka varesig DU är rädd eller inte.

Och när någon säger "Där är det farligt" eller "Där finns det farliga personer" så tänker jag, vet inte dessa människor som säger detta att farliga personer och platser finns runt om i HELA VÄRLDEN, i varje land, i varje län, i varje stad finns det människor och platser som är farligare än andra, det är fakta.

 

Risker finns med allt man gör i livet, och självklart väljer man själv hur mycket risker man vill ta.

Personligen så vill inte jag leva i rädsla, jag vill kunna göra det jag drömmer om med ett öppet sinne, 

jag tar hellre "risker" och gör det jag önskar göra än att bara sitta hemma för att jag är för rädd för att leva livet som har tilldelats mig.

Jag kan dö av att sätta en bit gurka i halsen, eller när jag går över ett övergångsställe, eller när jag ligger och i sängen och sover, det kommer hända förr eller senare, på ett eller annat sätt, så jag väljer att leva levande hellre än att leva som att jag redan är död.

Det är så grymt tråkigt när någon måste placera oro och rädsla i ens huvud som inte var där till att börja med, och som därmed stänger ens sinne som en gång var så öppet för nya saker.

Som var så törstigt på nya erfarenheter och upplevelser, nu när man ger sig ut på dem där sakerna som man så länge drömt om, kommer den där rädslan som någon jävel placerat där, ligga och gnaga i bakhuvudet och ta upp plats som en gång var menat för förväntingar och glädje.

Jag tycker inte det är rättvist att överföra rädslan som man har i själen till någon annan, en rädsla som inte var min till att börja med, om något så tycker jag det är ett egoistiskt beteende. 

Någon kanske tänker att det är i all välmening dem säger det dem säger men för en annan så låter det bara som att du har svårt för att bara vara glad för någon annans skull.

 

Om det är rädsla och oro du känner inför det jag berättar, kom ihåg att det är DIN rädsla och oro, inte MIN.

Låt den då förbi din, för jag har inget intresse av att dela den med dig eller ta över den från dig, din rädsla kan du behålla för dig själv, så du behöver inte ens yttra den till mig.

Din rädsla bidrar bara med negativitet till mitt liv.

Så tänk på det nästa gång någon berättar om något som du märker att dem är exalterad över, förstör inte glädjen för den personen bara för att du är rädd.

Bara för att en person har blommat mer än du betyder det inte att du har rätten att dra av bladen från den andre.

Idag känner jag mig tom.

Tom på känslor, tom på ord, tom på förståelsen av hur kort livet kan vara och hur drastiskt det kan tas ifrån oss.

Så sjukt att döden kan påverka oss på ett helt annat sätt när man vet vem personen har varit, när man har sett personen en gång, när man liksom fysiskt sett personen levande.

Jag tänker på alla människor i världen som dött under dessa månader, i alla attacker, så många människor som har mist livet under så kort tid. Det är hemskt, så otroligt, otroligt, hemskt.

Men, jag tror att när det gäller så många människor, så många liv, är det alldeles för känslofyllt och för stort för att ens ta in på samma sätt som när det gäller en person.

Iallafall för mig.

Tänk hur det skulle vara om man kände sorg för varenda människa som dör varje dag, individuell sorg för varenda person som mister livet, en på ett hemskare sätt än den andra.

Jag tror inte man som människa klarar av en sån stor mängd av sorg och därför kan man automatiskt inte ta in det ända in i själen. 

Man blir mest målös, målös och sorgsen överlag för man kan ändå förstå hur många personer som har förlorat människor som dem har älskat över allt annat.

Jag är en extremt känslig människa, jag känner allt som går att känna, speciellt medlidande.

Jag känner medlidande för alla som förlorar någon som dom älskar, för alla djur som lever och dör i misär och plågeri, för alla barn som får växa upp utan en förälder, och för alla föräldrar som får leva vidare utan sina barn (om dem inte själv har valt det d.v.s.), för alla som blivit utsatt för ett övergrepp men som inte får någon rättvisa, och för alla dem som aldrig känt sig älskade.

Jag känner med alla orättvisor.

Jag vill avsluta det här inlägget med att skriva:

 

Vila i frid alla ni som inte är i livet längre.

Livet var kanske inte ämnat att sluta så drastiskt för er som det gjorde.

Men jag tror att efter detta liv så väntar ett annat, och jag hoppas ni har hittat dit.

Och att ni hittar lyckan, friden och tryggheten som ni säkert sökte eller hade i detta liv.

 

 

 

Ey yo!! WHATZ AP?

Jag och bloggisen har inte haft kontakt på några månader nu, men fick en sån kick att blogga nu när jag satt och läste några andra bloggar.

Vad har jag haft för mig på senaste då? INTE MYCKET, inte mycket alls, jag är hemkommen från Costa Rica sen slutet av april, vilket var för ca fyra månader sedan, hehe.

Och sen dess så har jag ärligt talat typ inte gjort något speciellt, typ hängt med min syster, familj och vänner och sen mitten av juni tills nu så har jag worked my butt off, har verkligen jobbat som ett as, speciellt i juli när sommaren stod som högst.

Nu börjar jobbpassen glesna för varje vecka som går, dem blir färre och färre och jag har märkt att nu när jobbet drar sig tillbaka kommer hösten automatiskt fram istället, så det här med att njuta av svenska sommaren får nog vänta tills nästa år.

Men jag ska ej klaga, för jag och min hermana har nämnligen bokat resa till både Mexico OCH mitt älskade Costa Rica(AAAAH) i november! Så taggad att uppleva Mexico och att få träffa mina älskade vänner i Costa Rica igen!

Idag har jag jobbat, tränat och nu har jag kollat färdigt på the last song, och som alla andra gånger som jag kollat på den så grina jag ögonen ur mig.

Kan relatera till filmen på ett sätt, med att förlora en förälder, även om inte någon av mina föräldrar har gått bort i cancer, så är det ändå en som har "gått bort" fast på ett annat sätt, och jag tror det trycker på en känsla i kroppen som liknar en riktig bortgång när jag kollar på en sorglig film som denna, does it make sense? aja whatevs.

Detta var dagens uppdatering! Vi får ser om det blir fler framöver, om stjärnorna vill!

 

 

 

Här i Atenas finns det en mysig liten Restaurang/Café där dem har som ett bibliotek med massa böcker, pussel o.s.v. som man får låna när man är där, så en dag förra veckan så satt jag mig där och beställde in en quesadilla och läste en bok.

 

Förrförra helgen så var vi till San José för att besöka en Organic farmers market.

Och det var precis vad namnet säger, en ekologisk marknad där dem sålde allt från frukt, grönsaker, färskpressade juicer, gröna smoothies, fruktsmörgåsar, veganska rätter, rökelser, instrument, chiabars, kläder och i princip alla hälsogrejer som kostar skjortan i Sverige.

Det var mycket blandat folk, alla var väldigt trevliga och öppna och jag kände mig verkligen som hemma.

Jag mötte även upp en ny vän på markanden, Emma! Har nu en svensk vän i Costa Rica! Woho!

Efter markanden så gick jag och Emma till ett museum i San José där det fanns mycket föremål som har gjorts och ägts av The Native people i det gamla Costa Rica, det var mycket keramik, med dem mest kreativa, spirituella, fantasifulla mönster/skulpturer jag sett, det var riktigt fascinerande.

Bilder och skapelser av varelser som jag bara har hört om från människor som själv upplevt den spirituella delen av regnskogen.

Efter mycket gående så satt vi oss och åt lite sen lunch, sedan gick vi vidare och kolla på gatuartister som dansade och trixade med bollar och ja jag vet inte allt.

Vid sex så skildes vi åt och orienterade oss till våra bussar.

Det var en bra dag.

 

Jag och Laura belönade oss med en Banana split efter en av dansklasserna förra veckan.

Den var lika god som den ser ut.

 

 

 

Några bilder från Reggaefestivalen vi var på för några helger sen i Palamares.